Hoppa till sidans innehåll

Historik


EN IDROTTSFÖRENING PÅ LANDSBYGDEN

I den lilla byn Vreten, där även det stora grevegodset Wretens Egendom från 1700-talet, ca: 25 km söder Skövde, existerar fortfarande den typiska landsortsföreningen – Vretens Bollklubb – med den vackra idrottsplatsen Björkvallen.

Föreningen förfogar i dag över två välskötta fotbollsplaner av gräs, en grusplan med elbelysning, en tennisbana av kolstybb, samt stort annat grönområde där andra aktiviteter kan bedrivas. Klubbstuga med klubbrum, fyra väl tilltagna omklädningsrum totalt, omkring 300 kvm.

Wretens Idrottsförening Anno 1927!

För att vara en smula nostalgisk skall vi gå tillbaks i tiden, till år 1927, då föreningen egentligen föddes. Föreningen gavs då namnet Wretens Idrottsförening, med association av gammaldags stavning till det stora godset Wretens Egendom. Föreningen fortgick till slutet av 1930-talet, då verksamheten senare mer eller mindre var nedlagd under krigsåren 1939-1945.

Den 15 juni 1947 återuppstod och ombildades föreningen. Sex unga grabbar i tjugoårsåldern, Gunnar Larsson, Olle Pettersson, Kurt Jonsson, Karl-Gustav Karlsson Gunnar Hjerpe samt Arne Larsson var de som var initiativtagare till omstarten, och gav föreningen det nuvarande namnet Vretens Bollklubb.

Fotboll på den gamla goda tiden!

Det fanns gott om folk på trakten, stora familjer med många barn på de många och små torpställena runtomkring, enbart på den stora gården sysselsattes omkring 400 personer. Skola med 7 klasser fanns det också i byn, det var aldrig några problem med att rekrytera intresset för idrottsföreningen. Det var främst fotboll man ägnade sig åt, även om organisationen kring aktiviteterna de första åren inte var utmärkande, så var föreningen och fotbollen en stor social betydelse för bygdens ungdom.

Ekonomin för en nystartad förening var givetvis ett dilemma. Var och en som ville vara med i föreningen skulle betala en årsavgift på en krona och femtio öre. Men för en fattig torpare, som i många fall inte ovanligt hade en barnaskara i familjen med 10-12 ungar, var detta en stor och kännbar utgift om alla skulle vara medlemmar i föreningen. Även om man inte hade råd att betala en medlemsavgift, fick man ändå vara med, om inte annat vara bollkalle till de stora pojkarna. Det blev massor av bollar att hämta bakom det skraltiga målet, för ett målnät hade man ju inte heller haft ekonomi till att köpa.

Match mot lag från grannsocknen!

När man samlades för att åka till match, antingen det var hemma- eller bortamatch, så var fortskaffningsmedlen strängt begränsade. En snäll torpare kanske ställde upp med häst och vagn, eller i bästa fall hade man en egen cykel, som belastades med 3-4 personer, annars var det att ta sig fram till fots.

För att möta en motståndare behövde resvägen inte vara särskilt lång, det fanns gena stigar och små vägar överallt i skogarna, som ledde till Kaflås, Dala, Häggum och Kungslena för att nämna några, och som bedrev idrottsföreningar på liknande villkor. Mötet med dessa i grannsocknen gav en krydda av derbykaraktär, när man skulle göra upp i denna så viktiga och prestigefyllda match.

De inledande åren deltog man inte i något organiserat seriespel, utan det var så kallade vänskapsmatcher, men många gånger blev det helt annat än vänskapliga matcher, om man ansåg att domaren varit alltför partisk! Fotbollsdomaren var alltid någon i gänget från trakten, vilken inte ansågs ha de fulländade färdigheterna att "joxa med trasan" men som ändå allmänt ansågs av kamraterna vara bättre vetande av reglerna då rättvisa skulle skipas.

Viktig preparering av fotbollsplanen innan match!

Den mark som man höll till på, och som kallades fotbollsplan, skulle inte ens duga som träningsplats till dagens fotbollsutövare! I regel var det någon hygglig torpare som för några timmar upplåtit sin beteshage för detta nog så viktiga skådespel. Ett fotbollsmål hade i en hast spikats samman av några lämpliga trädslanor, givetvis hade man inget målnät. På någon enstaka "arena" kunde det vara lite modernare, att man hade hängt upp ett grovmaskigt rostigt hönsnät, för att stoppa upp eventuella bollar som slank in mellan de kvistiga stolparna. Om båda målen inte hade exakt samma mått, eller att ribban svajade 15 centimeter på mitten, var oväsentligt. Det var lika för båda lagen, för man bytte ju sida i halvtid.

Matchförberedelserna var givetvis viktiga, inte minst att göra linjer för att se planens begränsningar. Linjerna gjordes av sågspån, vilket hämtades från närliggande gårdssågverk. Med tiden växte gräset igenom spånlinjen, och man var tvungen att förbättra linjen med att lägga på ytterligare spån så att linjen skulle synas. Linjen blev till slut så hög, att bollen i vissa situationer vägrade att rulla över linjen, och detta kunde medföra både för- och nackdelar för båda lagen.

Publikfriande underhållning på flera sätt!

Ekonomin var av naturliga skäl ansträngd. Med den blygsamma årsavgiften tilläts man inte göra några större investeringar, men till den första matchen hade man i alla fall lyckats få ihop pengar så man kunde köpa 7 stycken röd/vit/randiga fotbollströjor, till

11 spelare. För dem som var uttagna att spela match, gällde det att vara först att förse sig med en spelartröja. Den som blev utan spelartröja, fick spela i den klädsel han bar för dagen, och det kunde t ex. vara svarta eller bruna lågskor, grå långbyxor och vit skjorta!

Eftersom det var en beteshage som användes till fotbollsplan, fanns det gott om både gammal och färsk häst- och kospillning. Den äldre gödselhögen hade förvandlats till en grönare tuva, som var mer accepterad än den färska komockan, som inte alltför sällan ställde till förtret för spelarna. Att bollen hamnat i en färsk komocka och sedan sparkats vidare till någon annan, förhoppnings någon i motståndarlaget, som nickat den ovetande om bollens preparering, var detta redan en halv seger! Inte uppskattat av spelaren, som fått delar av den färska komockan från bollen i huvudet, men det var desto mer uppskattat av publiken!

Tvärs över den så kallade fotbollsplanen var det vanligt förekommande, att bonden hade en körväg till ett annat gärde. Under pågående match hände det ofta att bonden kom med häst och hölass för att köra tvärs över under pågående match! Med ömsesidig förståelse om situationen stoppades matchen för några minuter, så att ekipaget kunde passera ostört så att inte hästen kom i sken!

Efter den svettiga matchen var det så dags för hygien, kanske välbehövlig sådan, särskild de som hade nickat bollen alldeles för många gånger! Efter att ha lånat några 50-liters mjölkflaskor av bonden med kallt vatten, ty inget annat fanns att tillgå, blev det egenvård i ett närliggande buskage och enebuskar. Därefter blev det hemfärd igen på stigar och genvägar genom skogen, och man hade säkert mycket att diskutera om matchen, och roliga händelser runt omkring.

Detta var fotboll på den gamla goda tiden!

 

Stort Tack till Gunnar Göransson för denna fina historia om Vretens Bollklubb

Uppdaterad: 27 JAN 2012 17:39 Skribent: Carola Ahlström

Postadress:
Vretens BK - Fotboll
Magnus Hellstrand, Edåsa Frälsegården 3
54194 Skövde

Kontakt:
Tel: 0500456092
E-post: This is a mailto link